«HILLEVI KOM MED TOGET til Östersund femte mars 1916. På den tiden var gatene makadamiserte og man brukte elektriske buelamper. Sentralpalasset ved Prästgatan var utstyrt med tårn og spir. På Erik Johanssons hus litt lenger borte i gaten gikk selsomme dyr omkring i en skog på et stort maleri. Det var malt utenpå den kalkede veggen. På Staverfeldt-huset var det smijernsbalkonger, utsmykkede gavler og buehvelv. Torghallen like i nærheten hadde en praktfull trappegavl. Mortensen-huset ved Storgatan hadde forresten flere slike. Så hun kom ikke akkurat ut i ødemarken.
Verre ble det da hun kom til
Lomsjö. Det var den syvende mars. Om ettermiddagen var det bare to personer i
skjenkestuen på gjestgivergården. Den ene var en gammel samekall som satt på
gulvet. Den andre var Hillevi som satt på den veggfaste benken og var i ferd
med å miste pelsluen. Hodet hadde vippet fremover. Hun sov.
Det var stille utenfor. Snøen
dalte langsomt ned over sledespor og hestelort. Den gamle samekallen hadde tatt
frem kniven og begynt å skjære seg en skrå. Da gjestgiversken kom inn, skjelte
hun ham ut for at han satt på gulvet. Gubben svarte at han var møkkete i
buksebaken. Hillevi våknet ikke av palaveren. Først da gjestgiversken tok henne
i armen og ropte Frøken!, rykket hun til. «
For meg kunne de siste to kapitlene som handler om Elis liv vært kortet ned til fordel for mer om Hillevi, kapitlene synes jeg ble langtekkelige. Men du verden, det betyr lite for den gode opplevelsen det var å lese den første romanen i Kerstin Ekmans trilogi Vargskinnet: Guds barmhjertighet (1999. For en fantastisk forfatter Kerstin Ekman er.
Jeg kan anbefale de som kan være interessert
i å lese romanen å se Kerstin
Ekman - drottningen av Svartvattnet på SVT Play fra 2008:
”En
dokumentär resa med författaren Kerstin Ekman. Vi besöker långfilmsinspelningen
av hennes filmmanus Varg i Valsjöbyn och Östersund, kyrkospel, research i Lund
och hemmaliv i Hallstavik. Hon är med när hennes texter möter film, teater,
kyrka och läsare. Resan fortsätter in i hennes litterära värld av glasblåsning,
renskiljning, matlagning, skogsavverkning, gudstjänstliv och mänskliga möten. Fokus
ligger på romantrilogin Vargskinnet som utspelar sig i Valsjöbyn i Jämtland där
Kerstin Ekman själv bodde under 19 år. På många sätt är den här trilogin
sammanfattande för hennes författarskap; samhällsengagemanget, kärleken till
naturen, de komplexa karaktärerna och känslan av att människor, gärningar och
tid alltid är oändligt sammanflätade.”
Om handlingen – fra bokomslaget:
«Vinteren 1916 kommer jordmoren
Hillevi Klarin fra universitetsbyen
Uppsala til Svartvattnet i
Jemtland. Hun kan alt om hygiene og er full av velvilje, men møter en barsk
verden som ligger fjernt fra det velordnede Uppsala. Kvinner og barn er tapere
her. Men Hillevi skaper et liv for seg og sine. Hun tar til seg en samejente,
Kristin, som er romanens forteller. Det er hun som sikrer forbindelsen mellom
de levende og de døde og formidler den grunnleggende følelsen av å være stilt
utenfor et fellesskap som er så levende skildret i denne romanen. Mennesket er
et ømtålig vesen; den som ikke er som andre, må kjempe for ikke å gå under.
Dette gjelder alle tre hovedpersonene i Guds barmhjertighet. Hillevi, Kristin
og unggutten Elis, som rømmer til Norge for å unnslippe farens brutalitet.»
Nå ble jeg enda mer pirret til å få startet på denne serien, ser at du liker den godt :)
SvarSlettDet gjorde jeg. Tenker at bak denne romanen må det ligge mye arbeid. Og beskrivelse av naturen og årstiden, det blir en stemning som å se en film.
Slett