3. apr. 2013

Dina brev lägger jag under madrassen - den uredigerte brevvekslingen mellom Sara Schwardt och Astrid Lindgren

Har akkurat lest siste side av en bok som jeg har kjøpt, og som er utgitt på svensk på Salikon Forlag i 2012. Ganske enkelt en utrolig historie fra virkeligheten. 

Boken er på 200 sider og inneholder den uredigerte brevvekslingen mellom Astrid Lindgren (f. 1907 og d. i 2002) og Sara Schwardt (f.1958) i årene 1971 - 2002.  Som startet da Sara var 12 år og Astrid var over 50 år.


Jeg ble tipset om boken ved å lese et innlegg på bloggen til Ingerun, Boktjuven i et innlegg på En smakebit på søndag.
I innlegget En smakebit fra boken Astrid från Vimmerby skriver jeg om mitt forhold til Astrid Lindgrens forfatterskap. Etter å lest brevvekslingen har respekten blitt enda større.

Brevene starter med et brev Sara skriver til Astrid. Først presenterer hun seg og så kommer det:

«Jag ska bli skådespelarske. Inte bare som jag tror. Jag tycker du skriver jättebra. Men varför var det tvungent at göra film av Pippi og Karlsson på taket? Och nu Emil. «

Sara forteller til Astrid at hun ville prøvefilme som Pippi, men det fikk hun ikke. Hun er ikke nådig hva angår hvor dårlig hun synes skuespillerprestasjonene i filmene er. Ikke det at Inger Nilson var direkte dårlig, men hun ble ikke som Pippi i boken. Men Tommy og Annika de spilte «urdåligt».

Etterhvert  forteller hun at hun ønsker rollen som Fideli i filmatiseringen av Den vita stenen av Gunnel Linde og hvorfor. Og her får vi det første inntrykket av at Sara ikke har det bra: 

«Men får  rollen, Ja, da skulle vara det underbaraste som kunne hända. Ingen skulle vara elak og reta mej mer.»

Sara ber Astrid Lindgren bruke sin innflytelse i denne prosessen. De av oss som har sett filmen og ser bildet av Sara, vet at den rollen fikk hun ikke.

Svarbrevet fra Astrid der hun uttrykte sinne over det Sara skrev om skuespillerne, rev Sara i stykker og kastet i do. Det får vi derfor ikke lese. Men Sara skriver tilbake og ber så pent om unnskyldning og forklarer seg: 

”Nu när jag var så jävelens dum att jag skrev till dej om den där dumma saken får jag skylla mej själv att du tycker jag är dum.

Brevet skrev jag just vid et tilfälle då jag va på dåligt humör och arg på allting. Och så blev det som det blev, jag bredde på en massa, övedrev allting. Jag va tokigt helt enkelt. Nu angrar jag vad jag skrev, du blev kanskje mycket ledsen. Förlåt»»

Astrid tilgir Sara og skriver tilbake som starter slik:

«Kära Sara Ljungekrantz, gud vet hur länge ett brev från dig har legat här obesvarat, hemskt länge, tror jag, och antligen har du själv glömt det vi det här legat. Det var et riktigt interessant brev där du vänder ut och in på dig själv for at ha ‘skrivit dumt’’ til mig, nej det var inte dumt och du är inte dum – kanskje skrev jag nogot till dig som gjorde dig ledsen, jag minns inte så noga, men det var i varje fall inte min avsigt. Voj. Voj, Voj, vi skriver alla ibland saker som vi inte menar!...»


Og slik fortsatter brevvekslingen. Helt utrolig å lese. 

Jeg opplever en verdighet i brevene Astrid Lindgren sendte til Sara. Dette er brev mellom venner. Som aldri møtte hverandre. For en flott unge denne Sara må ha vært! Men som alle unger med problemer er det vanskelig for dem selv å forstå. Det var der Astrid var og med sine brev kunne gi støtte i en vanskelige barndomstid for Sara. Uten å være påtrengende og belærende. Jeg har stilt meg spørsmål underveis; hvordan hadde det gått med Sara dersom hun ikke hadde brevvekslet med Astrid Lindgren. Men for all del, dette er ingen trist bok å lese. 

Her er et bilde av Sara jeg fant på nettet:

Jeg kan etter å ha lest boken ikke se en eneste betenkelighet mot å utgi denne boken. Vi som er i fan-skaren til Astrid Lindgren blir ikke mindre fan av å lese den. Tvert imot. Sara er nå voksen og moren har gitt sin tillatelse til at de kunne  utgis.
Jeg kunne skrevet side opp og side ned om boken. Men jeg tror det aller beste jeg kan si er les den og les den på svensk! Det er som å høre stemmen til Astrid Lindgren slik vi hører henne i filmene og lydbøkene jeg kjøpte da vi var i Astrid Lindgren- parken for en del år siden. 



Vil du vite mer om boken, les dette intervjuet med Sara i anledning utgivelsen. Det forteller det meste du bør vite om den:  Sara Schwardt och Astrid Lindgren
  

8 kommentarer:

  1. Jag håller verkligen med och är oerhört glad att du också tyckte om boken! Jag har tänkt på den flera gånger efter jag läste den.

    Jag hörde Sara Schwardt tala om boken på en barnbokhandel i Göteborg och det var då jag köpte boken. Det skrev jag om här: http://www.boktjuven.com/2013/03/astrid-kvallen-pa-bokskapet.html

    SvarSlett
    Svar
    1. Det skal jeg lese. Jeg leste ca 150 sider i går. Og da jeg leste slutten idag, da ble jeg helt rørt. Men det ble jeg også av å lese intervjuet med Sara. Jeg vet ikke om den bør oversettes til norsk. I så fall håper jeg at man legger litt jobb i den. Uansett håper jeg at mange leser den; det er litt av hvert å ta lærdom av.

      Slett
  2. Dette høres ut som en fantastisk fortelling. Jeg leste intervjuet og ble overbevist om at jeg må lese boken. Du sier "Les den på svensk". Så jeg skal se om jeg kan få tak i den på et bibliotek rundt meg :-)
    Takk for noe jeg tror er et supert tips!

    SvarSlett
    Svar
    1. La oss håpe at de tar den inn. Jeg syntes det var helt greit å lese den på svensk. Det ga den rette stemningen ift til hvordan jeg husket stemmen til Astrid Lindgren.

      Slett
  3. Denne boken høres helt fantastisk gripende ut!

    SvarSlett
    Svar
    1. Det er den. Virkelig. Som jeg skriver, en utrolig historie.

      Slett
  4. Jeg sitter og skriver om boken nå, og vil linke til deg. Ville bare si at oversettelsen er flott, jeg har virkelig kost meg med denne :)

    SvarSlett
    Svar
    1. Takk for det. Bra at oversettelsen var bra; boken har fått mange gode anmeldelser. To siden jeg leste den; på tide at den ble oversatt. Men den kan anbefales på svensk.

      Slett